Varuhuskedjan Biltema har som bekant börjat erbjuda en hel del jakt- och friluftsprodukter. Jag har nu testat deras fällkniv Pro Tracker som är en storleksmässigt väl tilltagen pjäs med sin totallängd på 208 mm. Kniven har ett drop point-blad och en lock back-mekanism.
Innan jag kände på denna kniv hade jag endast sett den på bild och fastnade då för dess kraftfulla design. Men jag hade ej höga förväntningar på kvaliteten med tanke på den trevliga prislappen på endast 75 kr.
Knivens utformning lämpar sig väl för jakt genom det 3,5 mm tjocka bladets flåvänliga form och det gummerade handtagets effektiva grepp. Tyvärr så levereras fällkniven med ett dåligt skärpt blad, men för en kniv med så här liten prislapp kan jag kosta på mig en stund vid slipstenen. Det låga priset återspeglar sig även i fällknivens mekanism som ej är helt stum i låst läge. Ett stadigare alternativ kan kanske vara Pro Trackers kniv med fast blad (finns även med trähandtag). Dessa knivar återfinns ofta på samma butikshylla som denna fällkniv. Fastbladsvarianten har ett kortare blad av ett annat stål (7CR17MOV) och kostar 159 kr respektive 179 kr.
Efter en tids användande kan jag konstatera att fällkniven fungerar hyffsat bra. Det signalfärgade gummigreppet fungerar utomordentligt bra vid våta och blodiga händer och jag uppskattar fortfarande denna fällknivs tuffa design. Dock har det blivit en hel del skärpande av bladet för att upprätthålla en acceptabel skärpa. Det skall bli spännande att efter ytterligare tester se hur länge kniven håller. Fällkniven levereras med ett praktiskt Cordura-hölster.
Specifikationer
Bladmaterial: Rostfritt stål 3CR13, HRC 52-55
Bladlängd: 91 mm
Knivlängd: 119 mm / 208 mm
Knivvikt: 104 g
Totalvikt: 146 g (kniv med hölster)
Ca. pris: 75 kr (Sverige 2013)
Under ett av mina äventyr uppe i Kaitumområdet i Lappland fick jag äran att träffa denna skönhet till kniv. Det är den skicklige hantverkaren och Kaitumbon Erik Fankki som skapat detta vackra verktyg. Erik kommer från en anrik släkt av hantverkare vilka är mästare inom knivmakeriets ädla konst.
Jag uppskattar verkligen Eriks sinne för att förnya och utveckla det traditionella samiska hantverket på ett smakfullt vis. Denna kniv känns mycket praktisk och kompetent i handen samtidigt som den är en fröjd att beskåda. Det rostfria knivbladet är egenhändigt handsmitt av Erik, och lädret har han garvat själv. Handtaget och slidans nedre del består av mycket vackert graverat renhorn. Då mitt möte med denna kniv blev kort så har jag tyvärr inga närmre specifikationer om henne, så jag låter istället dessa bilder tala för sig själva.
Denna kniv kommer att skänka sina framtida användare mycket glädje och jag hoppas att ägarna i gengäld skänker kniven rikligt med motion och omsorg. Om du känner igen just denna kniv så får du mer än gärna kontakta mig och berätta om hur hon har det.
Detta är ett mycket bra exempel på hur en kniv kan vara både ett verktyg och ett vackert konstverk på en och samma gång (Knives - Tools & Art).
Jag går alltid runt och är lite småkär i någon kniv och just nu är det Karesuandoknivens nya modell Giron (artnr. 3537) som får mitt hjärta att slå lite snabbare. Denna lilla kniv med sitt 75 mm korta blad har åter fått mig att uppskatta knivar med små fasta blad. Lägligt nog började jag använda denna trevliga kniv inför mitt senaste äventyr uppe i Lapplands Tjuonajokk. Giron är det gamla namnet för Kiruna och betyder fjällripa på nordsamiska. Kändes mycket passande att ha en Giron i bältet då jag befann mig i dessa trakter.
Design
Knivens utformning är en hyllning till den traditionella skandinaviska kniven, utan parerskydd och med en rak bladrygg. Skaftet av mässing, renhorn och oljad masurbjörk är i bakkant format likt en fjällripas huvudkonturer. Slidan av nötläder, renskinn och plastinlägg har även utsmyckats med en vingformad skinnbit för att förstärka fjällripedesignen. Karesuandokniven erbjuder ju även sedan tidigare sin modell Ripan (artnr. 3524) vilken syftar till dalripan som är större än fjällripan.
Giron känns liten och kompakt och ligger mycket bra i min hand. Självklart kräver avsaknaden av parerskydd lite knivvana, men jag ser det som en fördel att på ett smidigt sätt delvis kunna hålla i själva bladet för bästa kontroll då jag arbetar med kniven. Det rostfria 2,5 mm tjocka och 20 mm breda knivbladet är lättarbetat, levereras med en bra skärpa.
Jag gillar att bära en knivslida med en infästningsögla av traditionell skandinavisk typ (skinnremm). Detta inte minst under vandring med en ryggsäck med avbärarbälte i midjan. Fukt och tidens tand ger slidan en något mörkare ton vilket skänker kniven vacker patina. Om jag dock fick ändra något på Giron så skulle jag vilja ha en mindre slida. Denna lilla kniv skulle enligt mig klara sig med en par centimeter kortare slida än orginalslidans 188 mm. Detta skulle få ner Girons totallängd 224 mm (kniv i slidan) till smäckra 20 cm.
Knivromantik
Som sagt så är jag kär i denna kniv och den hänger ofta troget med som en av mina EDC-knivmodeller utanför betongdjungeln. Jag är dock nyfiken på hur Giron känns med Karesuandoknivens trevliga Damasteel-blad. Misstänker att den varianten av Giron åter skulle göra mig nyförälskad.
Specifikationer
Bladmaterial: Rostfritt Sandvikstål 12C27 HRC 57
Bladlängd: 75 mm
Bladtjocklek: 2,5 mm
Knivlängd: 174 mm
Handtagstjocklek: 17,8 mm
Knivvikt: 70 g
Totalvikt: 122 g (med slida)
Totallängd: 223 mm (med slida)
Cirkapris: 900 kr (Sverige 2013)
Jag har just nu ett inspirerande gäng yxor som ligger i pipelinen väntandes på min omvårdnad. Det skall bli rogivande att i lugn mak få restaurera dessa vackra bruksverktyg så att de återfår sin spänst och arbetsvilja igen. Jag kommer löpande skriva om respektive klenod men vill med ovan bilder, på några av mina gamla kompisar, ge dig en liten aptitretare. Hör gärna av dig till mig och berätta om vilka projekt som Du just nu jobbar med.
Specifikationer
Bladmaterial: 440C rostfritt stål
Bladlängd: 85 mm (82 mm enligt tillverkaren)
Totallängd: 184 mm
Knivvikt: 61 g (62 g enligt tillverkaren)
Totalvikt: 89 g (med slida)
Ca. pris: 1 500 kr (Sverige 2013)
Greg Thompson på Special Operations Combatives Program (SOCP) har designat och tillsammans med knivtillverkaren Benchmade tagit fram den taktiska kniven 176 SOCP Dagger. Detta är en nätt liten dolk tänkt för militärt och polisiärt självförsvar. Konceptet är att bäraren i en pressad situation skall kunna dra kniven med hjälp av dess fingerring (innerdiameter 28 mm), avvärja en attack, och sedan direkt dra sitt skjutvapen samtidigt som dolken fortfarande hålls med samma hand. Detta är alltså ett verktyg för att vinna tid i en extrem självskyddssituation. Knivens format gör att den enkelt och diskret kan bäras centralt placerat på kroppen vilket försvårar för en angripare att avväpna dess bärare. I detta Combo-paket medföljer, utöver kniv, slida och snöre, en röd 64 g tung träningskniv för nödvändig och säker träning. Den skarpa dolken är tillverkad av ett 440C-stål som har givits en mattsvart ytbehandling. Det 85 mm långa, 19 mm breda och 4,5 mm (5 mm enligt tillverkaren) tjocka tveeggade bladet levereras med en god skärpa, men designen tydliggör att detta verktyg i huvudsak är ämnad att sticka med snarare än att skära med. Den 70 mm långa, 44 mm breda och 18 mm tjocka formpressade hårdplastslidan är utrustad med ett bältesklipp och hål för fastsnörning. Besök gärna den svenska benchmadedistributören EQUIPT's hemsida. Tag även gärna en titt på Greg Thompsons filmklipp som demonstrerar 176 SOCP Dagger:ns koncept. Då det är viktigt att känna sig hemmastadd med denna typ av utrustning innan man väljer att bära den så är det seriöst och bra av Benchmade att erbjuda träningsknivar av sina militära knivmodeller. Dock hade det varit önskvärt att detta Combo-paket även levererades med en extraslida. Detta skulle göra att man ej behöver trixa med sin tjänstgöringsrig i träningslokalen.
SOCP Dagger:n är ett intressant och högkvalitativt verktyg som kan vara avgörande för militär/polis i yttre tjänst.
Allas vår kära F1:a har nu fyllt 20 år som knivmodell, och vad passar väl ej bättre än att inkludera denna moderna klassiker i mitt bushcraftknivtest. Testet innefattar 15 olika robusta skogsknivar och har genomförts under fältmässiga förhållanden. Du kan se testet genom att klicka HÄR. Låt oss nu blicka tillbaka över de 20 åren som gått och därefter kika närmre på själva kniven.
Historia
1995 antogs knivmodellen Swedish Pilot Survival Knife F1 som Svenska Försvarets officiella överlevnadskniv. Kniven ingår i stridsflygprojektet JAS 39 Gripen och under augusti månad 1995 levererade den svenska knivtillverkaren Fällkniven AB den första sändningen av F1-knivar till det Svenska Försvaret. Sedan 1984 hade då familjeföretaget erbjudit knivar från olika tillverkare, en rörelse som år 1987 övergick till en produktion av egendesignade produkter. F1:an tog åtta år att utveckla och blev startskottet till en spännande global succéhistoria för det lilla knivföretaget i Norrbotten, med Peter Hjortberger i spetsen. Kniven har i princip sett likadan ut genom åren, sånär som på vissa förändringar i materialval och eggprofil. Den första versionen av F1:an hade ett knivblad av stålet ATS34 med en flatslipad dubbelegg och tillverkades i Tyskland fram till år 1997. Därefter övergick man till ett VG10-stål från Japan, och i samma veva förlängde man tången för att ge en utstickande pommel vid handtagets bakkant. Tre år senare, år 2000, introducerade man den konvexa eggen på F1:an och 2002 fick knivbladet det laminerade VG10-stålet som än i dag nyttjas. Även det mer exklusiva laminerade pulverstålet 3G erbjuds i F1:an och nu till 20-årsjubileet så kommer F1:an att även bli tillgänglig i ett laminerat koboltstål. I dag erbjuder Fällkniven ett stort utbud av knivmodeller, i olika storlekar, men det är fortfarande modell F1 som är företagets storsäljare. Knivarnas goda hållbarhet och höga kvalitet har gjort att även US Marines, US Navys och andra specialförband världen över numera har valt F1:an som sin officiella överlevnadskniv.
F1:ans design
Det 100 mm långa och 4,4 mm tjocka droppointbladet har en konvex egg som formats för hand. Knivbladets bredd är cirka 27 mm, erbjuds i tre olika sorters rostfria specialstål och kan även fås med en svart ytbehandling av materialet CeraCoat 8H. Kniven har en full tånge som täcks av det gummerade handtaget i materialet Thermorun. Eftersom den fulla tången på
standard-F1:an ej är helt synlig (rygg och mage täckt av tunt lager gummi) så
skyddas eventuell bar hud från köldskador vintertid. Tången sticker ut i handtagets
bakkant och kan användas som krossare eller som hjälp vid hamring. Handtaget är
endast cirka 16 mm tjockt och knivens vikt är 148 g. F1-knivarna du ser i denna
artikel har det japanska Hattori-stålet i bladet. Laminatet bestå av en hårdare
kärna av VG10-stålet omslutet av det korrosionsståliga 420J2-stålet.
Uppifrån och ned: Cold Steel Master Hunter, Fällkniven F1 och Morakniv Bushcraft Black
Slidor
Till kniven F1 erbjuds tre olika standardslidor, täckt läder (L), öppen läder (O) och zytel (Z). Den öppna läderslidan låter kniven bäras lågt hängande och de andra två ger kniven en högre position på bältet. Vid kötthantering kan zytelslidan vara att föredra då denna erbjuder enklast rengöring med sin dränerade hårdplastslida. Fällknivens läderslidor är som alltid av mycket trevlig kvalité men zytelslidan har fått en del kritik genom åren för att vara för enkel och oflexibel. Denna kritik har nu Fällkniven tagit till sig och i den kommande Pro-serien av kniven så kommer zytelslidan att vara uppdaterad och bland annat MOLLE-kompatibel. Själv har jag ett exemplar av varje standardslida samt en egenmodifierad täckt läder jag gjort till en öppen. Detta gör att jag har fyra olika F1-slidor att välja mellan beroende på aktivitet.
Exklusiva varianter
Då och då har mer exklusiva helt handgjorda varianter av F1:an erbjudits. I skrivande stund finns en jubileumskniv med handtagsskollor av Green Micarta (gm). Tidigare tillverkade man en Maroon Micarta (mm) och en Ivory Micarta (im). Dessa vackra knivar tillverkas i begränsad upplaga och trots sin praktiska potential så blir de oftast endast samlarobjekt.
Extrem överlevnadskniv och hyfsad täljare
Jag uppskattar F1:ans genomtänkta designmix av gammal skandinavisk knivkultur och modern militär robusthet. Knivens balans och behagliga grepp skänker verktyget en stark känsla av gedigenhet och kvalitet. Knivbladets rostfria specialstål håller eggen mycket bra och den konvexa eggprofilen, i kombination med en fånglina, gör faktiskt den relativt lilla F1:an även till en hyfsad huggare. Bladryggens skarpa kanter är mycket effektiva om man önskar nyttja kniven tillsammans med en magnesiumstav. Men samma skarpa rygg kan även göra sig väldigt påtaglig vid nyttjande av stödtumme under slöjdandet. Dock upplever jag att specialstålet och skärpan gör F1:an relativt täljvänlig trots bladtjocklek och eggprofil. Eggskärpan, det diskreta fingerskyddet och det smäckra greppvänliga handtaget skänker en god knivhanering oavsett om det handlar om täljande i trä eller tillvaratagande av vilt. I mitt bushcraftknivtest hamnade F1:an på en 5:e plats av 15. F1:an är en svensk produkt som vi skall vara mycket stolta över.
Specifikationer
Tillverkare: Fällkniven AB, svenskt familjeföretag med högsäte i Boden och produktion utomlands Modell: F1
Bladmaterial: Rostfritt Laminerat VG10 (HRC 59). Finns även i 3G (HRC 62) samt Kobolt (60 HRC).
Bladlängd: 100 mm
Bladtjocklek: 4,4 mm
Bladbredd: 26,9 mm
Eggprofil: Konvex
Handtagsmaterial: Svart Thermorun (gummi)
Handtagstjocklek: 16,4 mm
Slida: Läder eller zytel
Knivlängd: 214 mm
Knivvikt: 148 g
Totalvikt (kniv och slida): 234 g (öppen läderslida)
Cirkapris: 1376 kr (F1z, Sverige 2016)
Kolla även gärna in min tidningsartikel om F1:an i Vapentidningen nr. 8 - 2015.
För att se övriga inlägg jag skrivit om Fällknivens produkter klicka HÄR.
Gråa avslappnande sommarmoln hänger över Torpet och det är åter dags för en dag vid slipstenen. Jag har ett gäng knivar och andra eggverktyg som behöver skärpas så jag knäpper igång Kiruna-Slipen, och låter den långsamt roterande stenens meditativa surr sätta tempot. Tänkte passa på att nedan dela med mig lite av mina tankar kring skärpning av eggverktyg samt avslutningsvis visa en film från denna fridfulla dag.
Eggprofiler
Val av eggprofil avgörs dels av vad verktyget i fråga skall användas till, och dels av tycke och smak.
Själv är jag mest förtjust i den skandinaviska eggprofilen (Scandi Grind, enkel V-egg) på en kniv då jag arbetar mycket i hårda material som till exempel trä. En eggprofil med en plan sekundäregg (Flat Grind, dubbelegg) kan vara trevlig att nyttja vid bearbetning av mjuka material som till exempel kött. Den plana sekundäreggen är för övrigt, tillsammans med den Skålslipande sekundäreggen (Hollow Grind), de mest vanliga eggprofilerna internationellt sett på knivar. Den Konvexa eggen som oftast återfinns på huggverktyg blir även allt mer vanlig på knivar, ett exempel är Fällknivens produkter. Ovan fyra symmetriska profiler hör till de vanligaste, men det finns även många andra och självklart funkar de flesta eggprofiler hyfsat bra till det mesta sysslor om så krävs. Som alltid med eggverktyg; så är det handen som håller i, och tanken bakom, som är de viktigaste faktorerna som påverkar resultatet.
Fyra olika steg
Då jag skärper en egg, oavsett profil, delar jag in momenten i fyra olika steg; 1-forma eggen, 2-slipa eggen, 3-bryna eggen och 4-polera eggen. Hur många av momenten som behöver utföras beror på hur sliten eggen i fråga är och hur vass jag vill att verktyget skall bli.
Att forma
Om det uppstått större skador i eggen som jack och böjningar nyttjar jag en enkelhuggen stålfil (enkelräfflad) för att forma eggen tills inga skador längre syns. Jag tycker att det är trevligt att handforma eggen då detta bygger upp en relation till mitt eggverktyg, samtidigt om jag undviker risken att skada eggens härdning om jag använder en höghastighetsslip. Lindrigare skador på eggen kan alternativt formas i samband med slipningsmomentet.
Att slipa
Till mjukare stål använder jag en fuktig långvarvad rund slipsten, alternativt en bänksten av natursten eller aluminiumoxid, för att ge eggen sin vinkel. Vissa hårdare specialstålmaterial kan kräva ett diamantbryne för att få en effektiv slipning. Då brukar jag använda diamantsidan (800 grit) på Fällknivens bänksten DC521. Jag brukar dela in de olika stenarna i fyra olika kategorier; naturstenar, naturstensimitationer, diamantstenar och keramikstenar. Även om vissa stenar ej kräver vatten eller olja så brukar jag nyttja vatten vilket effektivt transporterar bort det avverkade materialet från stenens yta, samtidigt som vattnet hjälper mig att läsa skärpningen. Ljudet och känslan i eggverktyget, tillsammans med hur vattnet beter sig, guidar mig till rätt eggvinkel, ögon och fingertoppar är här fina kompisar. Men om jag vill veta exakt eggvinkel så brukar jag stämma av med en vinkelmätverktyg. Mina tips är att inte stressa, att hela tiden sträva efter att bibehålla eggens originalvinkel och att hela tiden hålla eggen vinkelrät till stenriktningen. Grovt generaliserat så kan jag säga att en eggvinkel runt 20 grader lämpar sig bra för finslöjd och 40 grader för jakt. Oftast skärper jag mina eggverktyg på fri hand, men det finns många trevliga system ute på marknaden som kan guida till en konsekvent eggvinkel. Spydercos Triangle Sharpmaker är ett exempel. Mitt råd till dig är att prova dig fram för att finna det verktyg och den metod som passar just dig bäst. Slipningen och bryningen går även utmärkt att genomföra med hjälp av våtslippapper fastklistrat på en träbit eller plastbit. Då kan jag rekommendera grovlekarna 600 och 1200. Tänk då på att föra eggen baklänges över pappret, annars skärs lätt pappret sönder.
Att bryna
Om ytterligare skärpa önskas använder jag keramiksidan (14 000 grit) på DC521-stenen. Bryningen sker på samma sätt som slipningen, bara att brynet har en finare yta. För eggen fram och tillbaka över brynet med ett jämt tryck, utan att stanna upp halvvägs. Ett tips är att då och då titta rakt mot eggen för att se om något ljus reflekteras längs eggryggen. Om så är fallet så är jag ej klar på det stället.
Att polera
Det är i detta moment som kniven får den där lilla extra skärpan, samtidigt som poleringen av eggen gör den hållbarare. Jag lägger lite Autosol, eller annan polerpasta, på en läderbit som är spänt över en brädbit. En strigel tillverkar du lätt själv av en träbit, ett gammalt skärp och lite lim. Limma på narvsidan och vänd köttsidan på skinnet utåt. Sedan stryker jag eggen försiktigt baklänges över strigeln för att avlägsna råeggens "skägg" och skapa en polerad och mycket vass egg. Jag brukar under det sista momentet testa knivens skärpa på ett tunt papper. Om verktyget med enkelhet kan skära strimlor och cirklar, utan att pappret rivs sönder i snittet har jag fått fram en skärpa som räcker gott och väl för mig.
Slutligen rengör, torkar och putsar jag kniven, samt eventuellt gör en lätt inoljning med lämpligt medel (olivolja eller 5-56). Om du vill polera knivbladet ytterligare bör du tänka på den värmeutveckling som högvarvade maskiner levererar, och hur den värmen kan påverka stålets härdning. Jag vill understryka att man ej nödvändigtvis behöver gå igenom alla ovan fyra steg, likväl som man absolut kan dela in de olika stegen i oändligt många steg beroende på hur fint man vill skärpa sin egg. Om du är nöjd med din eggs skärpa då har du både gjort rätt och är redo för att använda eggverktyget, vilket ju är huvudsyftet med allt detta.
Det känns alltid skönt att ha ett nypiffat eggverktyg redo att möta nya utmaningar. Detta blev en fin slipardag ute på Torpet och då jag till sist stänger av slipmaskinen så har den trogna gamla stenen hunnit snurra ett betydande antal varv... Tack för denna gång min runde kamrat!
Se även ett inlägg jag skrivit på Bushcraft Store, med fokus på skärpning av kniv med bänksten, genom att klicka HÄR.
Kolla även gärna in det jag skrivit om vård och underhåll genom att klicka HÄR.
Jag tycker att det är väldigt glädjande att Karesuandokniven börjat utöka sitt produktsortiment med nya spännande projekt. Numera kan det sverigebaserade företaget Karesuandokniven stoltsera med uppemot 100 olika knivmodeller i sin produktkatalog. Mina första Karesuandoknivar (Älgen Special och Ripan) skaffade jag i början av 90-talet och de har hållit måttet vad det gäller prisvärd funktionalitet och klassiskt vacker design. Nedan skall vi kika närmre på Karesuandoknivens modell Överlevnadskniv artikelnummer 3587. Detta är en paketlösning för oss äventyrliga bushcraftromantiker. Paketet består av en något modifierad variant av kniven Galten Exklusiv artikelnummer 3507, en magnesiumstav, ett diamantbryne och en läderslida som rymmer de tre förstnämnda. Karesuandokniven erbjuder även produkten Överlevnadskniv artikelnummer 3586 som har samma egenskaper som ovan förutom diamantbrynet. I mitt senaste bushcraftknivtest innehållande 15 robusta skogsknivar placerade sig Överlevnadskniv 3587 på en imponerande andraplats. Du kan se testet genom att klicka HÄR.
Kniven
Galten Exklusiv är en mellanstor kniv med fast blad av droppointmodell. Bladet är tillverkat av rostfritt 12C27-stål från Sandvik härdat till en hårdhet på HRC 57. Bladets tjocklek är 3,2 mm, bladlängden är 99 mm och bladbredden är 23,8 mm. Bladet har en lång tånge vilket många i dag anser är för klent för en kniv med överlevnadsfokus i jämförelse med en full tånge. Personligen anser jag att en full tånge ej är ett måste på en kniv i överlevnadskategorin, en lång tånge räcker gott och väl bara man använder sin kniv med sunt förnuft. Dessutom, vid kallgrader kan en full tånge upplevas obekväm och i värsta fall ge köldskador mot en eventuell bar hud. Angående hållbarheten så lämnar Karesuandokniven 10 års garanti på sina knivar. Knivens eggprofil är skandinavisk och skärpan är trevlig direkt ur asken. Det som skiljer överlevnadsvarianten från en vanlig Galten Exklusiv är att "övervnadsgalten" har en planslipad yta på en del av knivbladets rygg. Detta för att ge en skrap kant för nyttjande av kniven som skrapdon mot magnesiumstaven. Ett tips; om du redan har en kniv du vill använda till ett tänddon, men som ej har tillräckligt skarpa kanter på knivryggen, så kan du själv planslipa din kniv med till exempel ett mindre diamantbryne. En stor fördel med att endast ha en del av bladryggen skarp är att slippa ömma slöjdtummar då man pressar med hjälptummen mot knivbladets främre överkant. Detta är något som fler bushcraftknivtillverkare borde tänka på. Galten Exklusivs blad och handtag skiljs åt av ett smakfullt fingerskydd av 2,5 mm tjock mässing. Efter mässingen tar en 13 mm lång bit renhorn vid som fortsättning på handtaget. Resten av handtaget är tillverkat av oljad masurbjörk som givits en relativt platt men behaglig form. Knivens totallängd är 212 mm och knivvikten ligger på låga 99 g vilket gör den bekväm att bära i bältet.
Magnesiumstaven
Eldstålet har en totallängd av 100 mm, en ståldiameter på 9 mm och ett 34 mm långt handtag av oljad masurbjörk. Det lilla handtaget, som till en början kan kännas aningen litet, är utrustad med en cirka 60 mm lång skinremsögla. Öglan kan hjälpa till att ge ett bättre grepp om stålets handtag. Den teoretiska stållängden är alltså 66 mm. Enligt tillverkaren skall stålet räcka till minst 1000 gnistdrag. Magnesiumstavens vikt ligger på 40 g och har hittills fyllt sin funktion på ett bra sätt.
Diamantbrynet
Det platta lilla brynets två sidor har två olika grovlekar. Det trevliga med diamantbrynen är att de biter på i stort sett alla sorters stål du kan hitta på marknaden. Brynets strukturerade ytor är 55 mm långa och det totalt 114 mm långa brynets handtag av oljat masurbjörk är 50 mm långt. Lika som magnesiumstaven så är även brynet utrustat med en skinnögla som är cirka 60 mm lång. Det lilla diamantbrynet är 15 mm brett, 2 mm tjockt och väger 30 g. Brynet fungerar i nödfall i fält, dock blir det oftast så att jag skärper mina knivar hemma vid arbetsbänken på ett större bryne. Du kan läsa mer om skärpning genom att klick HÄR.
Slidan
Paketets sammanhållande fodral är tillverkat av 2 mm tjock nötläder av en brun nyans som jag tycker matchar produktens trädetaljer på ett trevligt sätt. Sedan denna artikels bilder tagits har jag hunnit olja både kniv och slidan ett antal gånger vilket givit trä och läder en trevlig mörkare ton. Bältesöglan är cirka 30 mm bred och passar på bälten med en maxbredd på drygt 50 mm. Öglan är säkrad med två nitar på slidans baksida men i övrigt är det sömnad som håller ihop den stilrena slidan. Det finns inget extra säkerhetslås för kniven men fodralets plastinlägg och den goda passformen håller kniven bra på plats.
Den totala vikten på Karesuandokniven Överlevnadskniv 3587 med både bryne och tändstav ligger på 261 g vilket är en behaglig vikt för oss som bär kniv ofta och länge. Själva kniven kan även fås med det exklusiva damaskstålet som Karesuandokniven hämtar från smedjan Damasteel i Söderfors. Då går kniven under benämningen Norrsken Damask 3580.
Specifikationer
Tillverkare: Karesuandokniven AB, med tillverkning i Sverige
Modell: Överlevnadskniv 3587
Bladmaterial: Rostfritt Sandvikstål 12C27 med HRC 57
Bladlängd: 99 mm
Bladtjocklek: 3,2 mm
Bladbredd: 23,8 mm
Eggprofil: Skandinavisk med 20° vinkel
Knivlängd: 212 mm
Handtagsmaterial: Masurbjörk, renhorn och mässing
Handtagstjocklek: 18,6 mm
Slida: Mörkt nötläder innehållande tändstav och diamantbryne
Knivvikt: 99 g
Totalvikt (kniv, slida och tillbehör): 261 g
Cirkapris: 2400 kr (Sverige 2016)
Jag gillar detta segment av knivar; human prislapp men ändå hög kvallitet och bra design. Jag kallar detta segment för Low Price High Quality (LPHQ). Schrade Extreme Tactical, XTAC SQ586 är en kniv som jag tycker faller väl in i denna kategori. Denna smidiga och lätta, men ändå rejäla, fällkniv är bekväm att bära, inte minst tack vare knivens tip down clip. Jag gillar knivens bladform och handtagets greppvänlighet. De dubbelsidiga tumknapparna på bladet för enhandsöppning kunde dock ha gjorts en aning mjukare i sina former, knapparna på denna kniv är vassa och det känns i mina tummar efter ett antal utfällningar av bladet. Dessutom är knapparna placerade väldigt nära handtaget i hopfällt läge. Denna vasshet och placering kan vara ett problem om man har stelfrusna fingrar. XTAC:ens kinesiska blad levereras med en rakknivsvass skärpa som hålls väl under användning. XTAC SQ586 är en mycket trevlig fällkniv som passar bra både på helgvandringen och affärsresan.
Längd: 194 mm / 111 mm
Blad: 82 mm långt, 24 mm brett och 2 mm tjockt drop point-blad
Handtag: 111 mm långt och 12 mm tjockt grepp av svart plast och blåeloxerad aluminium med fickklämma
Vikt: 82 g
Denna billiga bowiekniv med namnet Crocodile Hunter är tillverkad på 80-talet i Taiwan. Knivens namn är influerat av en klassisk Linder-modell. Även om det bara är namnet som denna kniv har gemensamt med sin tyska inspiratör så gillar jag dess design. Den stora knivens clip point-blad har en originell och extrem form med tillhörande blodskåra. Den konvexa eggen blir snabbt slö och man förstår varför knivens sköra slida är utrustat med ett litet bryne. Handtaget har en robust design med ett kraftigt parerskydd i mässing.
Längd: 338 mm
Blad: 208 mm långt, 42 mm brett och 5 mm tjockt clip point-blad med lång tånge och konvex egg i rostfritt stål
Handtag: 130 mm långt grepp av rosenträ med fingeruttag och ett dubbelt parerskydd av mässing
Knivvikt: 413 g
Slida: 71 g tung slida av tunt läder utrustad med ett bryne
Plats:Almunge, Uppsala kommun, Sverige Tid: 1 dag under februari månad
Vänner, kaffe, nybakat, öppen eld, läder... ord och känslor som väl summerar denna vackert snöiga februaridag, som jag spenderat i Almunge hos min goda vän sadelmakaren Per Gustavsson. Utöver mat och skratt så bjöds jag på värdefulla tips om hur jag skall tillverka ett eggskydd till min nyrestaurerade Säteryxa. Det här skall bli spännande! Återkommer förhoppningsvis inom kort med resultatet.
Jag hittar en sliten och rostig yxa ute på Torp Jonas Vildmark. Då jag borstat av damm och spindelväv ser jag att det är en gammal pärla; en "Säteryxa". Mitt hjärta fylls av detta gamla verktygs charm vilken driver mig att forska vidare vad det är för ett fynd jag gjort. Hjälpsamma människor hos kommun, hembyggdsförening och inte minst Tekniska Museet upplyser mig om Säters yxfabrik vilken uppfördes år 1894 och tillverkade, fram till 1966, omtyckta svenska yxor vilka exporterades världsomfattande. Mitt fynd bär den instansade texten "SÄTER BANCO" på vänster sida av yxans nacke och det var först efter år 1920 som denna märkning togs i bruk. Att döma av det material jag får ta del av ringar jag in just denna yxa till att vara från 1920-talet. I Aktiebolaget Säters Yxfabrik, 1935 Års Katalog kan jag finna ett yngre syskon till min yxa vid namn N:r 12 Huggyxa, Turpentinemodell.
Inspirerad av historiens vingslag är det nu dags att snygga till denna huggyxa. Skaftet är avbrutet, eggen skadad och yxan ser ut att ha levt ett hårt liv. Detta hantverk skall absolut restaureras så att den åter kan jobba i skogen! Lämpligt nog finner jag även ett bra oanvänt yxskaft av längre modell, i min verkstadsgömma, som matchar detta relativt stora yxhuvud. Storleken på yxan är mycket passande då jag behöver en något större yxa. Jag har blivit intresserad av yxor av modellen Amerikansk fällyxa och detta är ett steg åt det hållet, jämfört med de mindre yxor jag nyttjat hittills på mina skogsturer. Totalvikten på denna Säteryxa, med tillhörande nytt skaft, är 1,9 kg med en totallängd av 69 cm. Jag slår ur den gamla skaftstumpen, putsar till nacke, öga och egg och skaftar om. Efter inoljning av skaft och skalle putsar jag till eggen ytterligare. Yxan är klar för provkörning och det känns anrikt att nu få svinga denna tidsmaskin och se hur väl den biter. Premiärhugget blir i en fallen frusen tall och det känns som att detta kan bli en trogen vän på framtida skogsturer. Men först skall jag skärpa eggen än mer samt tillverka ett eggskydd i läder.
Sedan 1919 har Silky tillverkat sågar i Japan. Sedan 1991 har Grönyte-Konsult AB haft agenturen för Silkys sågar här i Skandinavien. Super Accel 21 är en av Silkys mellanstora hopfällbara sågar och i mitt senaste test av viksågar positionerade sig Super Accel i topp med avseende på kapkapacitet. Super Accel slogs endast av sitt större syskon Silky Ultra Accel 240 Curve. Du kan se mitt senaste viksågstest genom att klicka HÄR.
Super Accels handtag består av en aluminiumram med ett gummerat grepp. Hål för fånglina finns och bladspärren består av en tangentlösning som låser bladet då det fällts ut. Bladet har två olika uttag för spärren, vilket gör att jag kan låsa bladet i två olika vinklar beroende på vilken arbetsställning jag föredrar. Bladet är ej spärrat av bladspärren i infällt läge, men friktionen håller ändå bladet infällt på ett tryggt vis. Bladet fäster in i handtaget med ett väl dimensionerat skruvförband, vilket möjliggör bladbyte vid behov.
Jag har nu använt denna såg till och från sedan 2011 och jag är mycket nöjd med vad den presterar. Förutom god kapkapacitet så uppskattar jag Super Accels slimmade form och lätta aluminiumram.
Läs även gärna mina recentioner av Silky Pocket Boy 130 och Silky Ultra Accel 240 Curve.
Specifikationer
Tillverkare: Silky, Japan
Modell: Super Accel 21
Bladmaterial: Stål
Bladlängd: 207 mm
Bladtjocklek: 1,38 mm
Bladbredd: 36,25 mm
Tandning: 7,5/30mm
Utfälld längd: 436 mm
Hopfälld längd: 239 mm
Handtagsmaterial: Aluminium och gummi
Handtagstjocklek: 21,2 mm
Vikt: 200 g
Cirkapris: 405 kr (Sverige 2015)
Återförsäljare: Grönyte-Konsult
EKA Swede 38 är en klassisk fällkniv formgiven av vår svenska Prins Sigvard Bernadotte år 1968. Denna fina lilla kniv är ett vanligt inslag i det svenska folkhemmet. Den rena designen på akrylat-skollorna ger kniven en futuristisk look á la 60-tal. Det tunna bladet kan vid en första blick se en aning vekt ut, men styrkan och skärpan är mycket god. Mässingsskruvarna gör det enkelt att plocka isär kniven för rengöring. Jag fick denna kniv av en omtänksam släkting på 80-talet och jag använder den fortfarande ofta som den praktiska och enkla EDC som den är.
Specifikationer Bladmaterial: Rostfritt Sandvikstål 12C27 58 Rockwell C
Bladlängd: 80 mm
Bladtjocklek: 2,8 mm
Knivlängd: 114 mm / 184 mm
Handtagstjocklek: 14,7 mm
Knivvikt: 74 g
Ca. pris: 300 kr (Sverige 2013)
